pilloduttt

Vet inte ens om detta är så genomtänkt i mitt lilla kontor ännu. Ska jag vara helt ärlig så är jag livrädd, helt anti och har en skräckblandad förtjusning. Endel säger åk, åk! Själv känner jag mig som ensammast i världen. Beskriver min känsla, jag står på plattan  stockholm, jag kan inte se någon så långt ögat når. Jag kan inte höra någon så långt örat hör. Jag kan inte känna av någon som helst livsform. Allt är tomt! I mitten står jag!

Självklart kommer det bli ett äventyr och en upplevelse men ja är livrädd fast har man gett sig in i leken får man leken tåla! Nu jävlar ska jag göra detta och inte bara göra, jag ska göra det med bravur!

Nothing will beak me down!!!!

Till vilken praktikplats ja än skulle till så skulle jag varit livrädd men det känns ändå bättre att åka utomlands. Då kan man ställa sig frågan, varför då?

Jo, för att om jag är utomlands så är det inte bara att åka hem här måste man ta flyget hem och det är lite krångligt. De har ett annat klimat, varmare. Annan kultur, annat språk, annan typ av människor och vanor.

Jag har ju sagt själv att jag ska göra så mycket som möjligt innan jag dör, så det är lika bra att börja nu! Det är mycket som ska hinnas med.

Sen tycker alla att det är världens grej att jag ska utomlands, känns lite sisådär. Det har ändå blivit min vardag att gå med den vetskapen att jag ska åka utomlands. Eftersom jag har fått kall fötter så får folk inte den reaktionen som de vill ha och då tycker de att jag är konstig när jag inte har mungiporna uppe vid öronen och hoppar av glädje. Hallå jag är livrädd därför gör jag inte allt de som förväntas av mig!

Nu ska jag börja packa min väska och försöka fokusera på verkligheten :D

Tchipptchillevipp!